………så mycket trevligt strunt i mitt huvud……………

Dagar i Rom

Man blir lite pilsk sa jag till min väninna när jag på kvällen la upp mina svullna fötter på en stol i hennes hem vid Vatikanen. Efter tre dagar i Rom, varav senaste dagen stirrandes på olika mansskulpturer både på Kapitoleum, och Galleri Borghese  (samt inte att förglömma nya Stadion som är en fullständig hyllning till manskroppen ) så skulle man vara gjord av sten om man inte reagerade. Väninnan tittade till  lite förvirrat nyvaket men sen kom ett litet leende fram och blicken blev lite nyfiken.

Vänninan är en superb kocka som blev  lite lätt frustrerad när vi av nyfikenhet blockerade hennes framfart i köket. Fram med lite ostbågar och ut på terrassen men vi drogs ändå  tillbaka till de ljuva dofterna som spreds när hon komponerade kvällens middag.  Ni är i vägen, jag kan inte jobba i mitt kök var hennes raka kommentar. Aptiten var god inte minst när det serverades en pasta al vongole, aggretti (?)lite crudo samt buffelmozzarella och ett gott Vermietovin. Jag suckade av välbehag och plirade på vännen. Vännen som för övrigt hade suckat djupt och visat ovanligt många tecken på frustration när den italienska delen av mig poppat upp för ofta (fast den delen kom i högsta grad till nytta i alla möjliga situationer under resan).

Så småningom var det dags att tacka för utsökt middag, ta farväl av väninnan och leta sig fram till närmaste Metrostationen för att ta oss till hotellet. Metron stängd och skyltar om att det istället gick bussar t o m april - det var juni nu….Till slut dök det upp en buss mot Termini och en udda resa började. Vid stoppljusen kom inte bussen iväg, motorn rusade och det lät som chauffören inte fick in växeln och när det väl lyckades hade det hunnit bli rött igen så några hundra meter tog sin lilla tid. Rätt som det var kom den dessutom  in på enkelriktad väg med spår, bilar fick backa och bussen verkade fastna på spåret. Efter mycket strul rullade den mot en hållplats där vi alla fick gå av, hänvisade till en busshållplats längre fram. Ny väntan….och vad kom om inte samma buss??? Skrattande över det smått absurda i situationen klev vi på och efter ett par minuter började  problemen på nytt. Det tog en dryg timme, den lilla biten, och slutade med att chauffören fick släppa av de nu högljuda krävande passagerarna vid ett rödljus men då kunde vi åtminstone se Termini, ta oss till hotellet och pusta ut.

Nästa dag skulle färden gå mot Sicilien…..men det är en annan story.

Comments are closed.